Mitt barn har diabetes mellitus typ 1. Här skriver jag om mina personliga erfarenheter och upplevelser av barnets sjukdom. Det här är min diabetesterapi. Det är längesen jag skrev här i bloggen, alltså skrev av mig. Nu kan jag titta i backspegeln och se vad som har hänt, jag minns hur det kändes och hur livet sakta, sakta blev normalt igen. Jo, det blev faktiskt normalt igen. Men det tog några år. Förnekelse, rationalisering, isolering, ilska.

Hon har en fantastisk röst, ren och vacker. Två laxfiléer som jag penslat med senap och honung. I dag har vi förberett för fullt inför min rumskompis Hannahs födelsedagsfest. Vi har pysslat i hela lägenheten och lagat mat och bakat som tokar. Det kommer bli riktigt roligt! Då och då kikar jag in på Ola .

Nu var det längesedan jag skrev! Men det börjar närma sig världsdiabetensdag och jag, likt andra år tidigare vill göra ett försök till att få så många som möjligt att tända ett ljus den d en 14 november! Det är väl en rätt lätt sak att göra och blir folk bara informerade tror jag det kan bli rätt stort. Vi är redan uppe i cirka 600 personer. Länkar till det här inlägget.

Har ni också reagerat på det? .

Två timmar, femtiosju minuter, och trettio sekunder! Den tiden betyder jättemycket för mig. Det var nämligen första gången jag kom under 3 timmar på ett maraton. Och det känns gott att få skriva det! Det var nu i söndags i Barcelona Marathon som jag lyckades med detta. Förutsättningarna var perfekta med 14 grader, molnigt, och lite duggregn då och då.

Två timmar, femtiosju minuter, och trettio sekunder! Den tiden betyder jättemycket för mig. Det var nämligen första gången jag kom under 3 timmar på ett maraton. Och det känns gott att få skriva det! Det var nu i söndags i Barcelona Marathon som jag lyckades med detta. Förutsättningarna var perfekta med 14 grader, molnigt, och lite duggregn då och då. Så långt höll det bra.